mitt i tiden vi ser fram emot
sommar och fest, och ibland
kommer känslor över en
som tar en livstid att förstå
.
och det är inte så att jag klagar,
eller mår helt extremt dåligt
men någon sorts skugga följer med,
sen allt mer eller mindre vände
trots det är allt detsamma
som det alltid underbart varit!
.
hängde med järngänget i lördags
innan dess hade jag varit hos thilda på
VÄRLDENS FINASTE STUGFEST
så allt bara gick uppför
meningar som
"saknat dig och vårat häng"
och
"det var för längesen!!!"
gör så himla mycket, och kanske för mycket
men att bara ändå kanske ha en plats någonstans
i denna stad
gör att jag kommer tillbaka
dag för dag
vet inte
och vi lyckas
lika som vi är
gå om
gå fel
gå vägar runt
gå rätt tillslut
över varandra
snubbla och
famlar till
en framtid som aldrig blir vår
i tomrummen av steg inte tagna
och tankar som växt större än oss själv
skapas våra liv
detta underbara kaos
