ohjälpligt förbjudet
vacker skoningslöst. Dödar med svarta linjer runt sina ögon.
Markerar det värsta av allt. Att varandet är människa
lika sårbar som jag, många känslor som jag
vilka tankar hon har
det omöjliggör mina hämndbegär
låt henne inte finnas här
man made
Är inte den bästa musiken den som får en att känna sig omänsklig
omänsklig som, inte människa.
Något annat. En ton, en röst, en rörelse.
Fyller igen alla hål mellan händelser.
En bindeväv. En förklaring till det som fattas ord.
hästsvans
jag har varit under jorden
ett bra tag
det har verkligen känts som
under ytan på många sätt
jobbat och inte deltagit
som mig
i vardagen
drar och snurrar mig i håret och kan inte riktigt sluta
stressen uttrycker sig - och inte alls
där står jag och velar tills
det inte finns någon tid kvar och
man kan försöka igen nästa dag.
Grader håller hov
Bor i en tavla på bron
molnen har flytt staden
månen lyser över blå ton
Kaffe!
Vita mjölkmoln på en sammetssvart himmel.
Vita mjölkmoln i en sammetssvart tjärn.
Vita mjölkmoln i en sammetssvart tjärn.
Vårvinter
Sanningen sipprar genom mig.
Genomblött papper,
snart genomskinligt nu.
Blankt silke svärtat av bläck
smälter sakta i solen
och glöms snart bort igen.
Så vänder vi blad på morgonen.
det krävs en för att känna en
jag är en sjukdom sprider sig genom gatorna där jag går
ville så gärna förändras och krossat allt jag ägt sen igår
hur kommer det sig att ett stort rum kan vara ett fängelse
och jag känner världen växa i små vrår.
spänningshuvudvärk
mitt huvud är en vågskål där tyngden ligger vid tinningarna.
krossa muren kliv rakt in
jag hoppar mellan olika språk
det jag ärvde från igår,
och det jag övar på.
-
hör min egen rytm förändras;
skifta i nyanser.
som ljuset bryts i glaset till en prisma
och avslöjar färgerna det bär på.
-
låter dig läsa mellan raderna,
se genom mig och
förvandla min värld till färg.
mitt namn i nummer.
osäker.
och vajande står jag
på två ben.
våga visa, visa vem jag är
tränar på balansen
medan du inte ser
Muren blir till en bro.
ska till moan imorn
kommer vara helt okej.
jag har precis slutat mitt jobb
och det känns jätteläskigt.
Vem är jag om jag inte är anställd?
Vem blir jag om jag inte,
stämplar in stämplar ut.
Kommer jag fortfarande ha modet, kvar?
Våga stå för den jag är och vill vara idag.
det handlar om smältisen
satt i badhusparken och åt glass
+ kaffe. Viktigt med kyla och värme på samma gång.
sa högt att jag önskade att sommaren kommer vara lång.
tacksam, värmer min bröstkorg, ut genom fingrar och tår.
som solstrålar i våra vänners hår
kroppspråk
jag är rädd
rädd för mig
andas långsamt
men kan inte hålla i ting
dom faller bara omkring
tror att - jag slutar där ni börjar
och jag går bara runt i ring
jag är rädd att min rädsla
och frustration
blir tolkad som en reaktion
på saker som inte är jag
när det är mitt hjärta som bankar
vill ut, skriker på mig:
du ska fan i mig vara rädd för mig
och jag klarar inte pressen
som om hjärtat redan har stannat
någonstans i den förväxta kontexten
det sväller och spränger
kommer ut fel när jag inte kan
täppa till vad jag tänker
så jag dansar
svetten rinner
jag får sträcka mina armar
röra mina ben
utanför den bur jag annars
ser
röda toner faller långsamt
vi gick upp till skogen
vid bergets fot fann vi en amfiteater
skogen hade snart erövrat den
löv, kvistar, träd och snea sittplatser
kantades av berggrunden runtomkring.
konstigt, det ekade ingenting.
störsjöbygden
hejjjjj
sitter hemma efter en dag på spa.
Ja precis, spa!! Hlet sjukt. Eller det var det ju inte,
såg precis ut som en sådär nybyggt spa som man kan tänka sig.
Vi hade det som morsdagspresent, tom presentkort.
Det var jämtlandsinspirerat, med olika upplevelser för
olika miljöer i naturen. Jag gillade dimman över storsjön bäst.
Och grottorna, och en isvak vi doppade oss i några gånger.
Det var skönt, intressant. Får känna kroppen slappna av på riktigt,
musklerna får vila en stund. Och bli hur trött som helst.
Skönt också med ingen tårta, många födelsedagar
just nu så man trycker tårta mest hela tiden. Haha.
Inte mig emot egentligen, älskar grädde for life.
Skitsamma.
Ledig helg efter tre helger på raken. Kommer bli mycket jobb nu.
Känns som att allt går så snabbt nu, måste skriva en tankekarta eller så.
Byyyye.
Twenty One Pilots
jag minns jag såg på mtv ema
och en konsert från italien sändes,
från ett torg kantat med byggnader från medeltiden.
På scenen var två killar som studsade runt.
Inte märkvärdigt, men ändå. Trummor att slå hårt på.
Jag minns att det var något - obekant med dem.
En röst som tvingade till uppmärksamhet.
Sättet han rörde sig på scenen var så välbekant,
men samtidigt med ett uttryck jag aldrig sett förut.
Jag minns att publiken var så hängiven, och jag undrade
över vad jag missat. Ord som skriks ut sådär är inte -
slentrianvalda.
Jag sitter i bilen hem från fjällen och letade efter musik att lyssna på.
Spotify visar den populäraste musiken i långa listor.
Dessa två killar spelades upp i kön, ett kusligt sound som
jag känt att jag missat. Eller nej, ännu bättre, längtat efter.
Ett språk som inget annat - ett uttryck som bara de ägde.
Äger.
Trodde inte att två killar skulle rädda livet på mig.
Flygliv!!
Jag ska resa ner till malmö. Sen väntar världen.
Vem har sagt att du ska gömma dig?
skörbjugg
du tvekar en hundradels sekund;
säger med en suck
-jag kommer ångra det här
tar tag i glaset och fortsätter dricka
fortsätter dricka havet
havet som gungar i dig
du vill spy
ångesten som svämmar över
kantrar vid horisonten
och svämmar över i mig
Släck inte elden, är du snäll.
Jag är så mycket vid liv
Det river sönder inuti
Blir en spricka i rum och tid
Vill ge hela mig och lite till
Till döden så jag äntligen får frid
Mina tankar går till dig
Var dag och var kväll
Ibland skrämmer du mig
Kliver rakt in i vardagen
Utan förvarning sådär
Genomborrande svårt
När du beter dig såhär
Så jag stapplar fram
Känns som jag vill stamma
Eller skrika till
Du spränger hål i mig
Som är svåra att täppa till
Vill visa konstellationerna
Vi skapat med varandra
Ibland är jag stolt
Och berättar för att jag vill
Men du är duktig på att
Skapa skuggor när ljuset slår till
Jag borde älska dig
För alla hinder du lagt
Som pussel utan verklighetskontakt
Kreativiteten i ditt sinne
Får mig att tappa andan
Och jag kippar efter luft
Famlar efter armar
Starkare än så
Kanske man är mindre rädd
När kriget utkämpas
Av två.
Sly
Jag känner mig som ett kalhygge.
och det skulle vara helt okej.
Förutom alla jordgetingar som bor i mig.
