kroppspråk
jag är rädd
rädd för mig
andas långsamt
men kan inte hålla i ting
dom faller bara omkring
tror att - jag slutar där ni börjar
och jag går bara runt i ring
jag är rädd att min rädsla
och frustration
blir tolkad som en reaktion
på saker som inte är jag
när det är mitt hjärta som bankar
vill ut, skriker på mig:
du ska fan i mig vara rädd för mig
och jag klarar inte pressen
som om hjärtat redan har stannat
någonstans i den förväxta kontexten
det sväller och spränger
kommer ut fel när jag inte kan
täppa till vad jag tänker
så jag dansar
svetten rinner
jag får sträcka mina armar
röra mina ben
utanför den bur jag annars
ser
röda toner faller långsamt
vi gick upp till skogen
vid bergets fot fann vi en amfiteater
skogen hade snart erövrat den
löv, kvistar, träd och snea sittplatser
kantades av berggrunden runtomkring.
konstigt, det ekade ingenting.
störsjöbygden
hejjjjj
sitter hemma efter en dag på spa.
Ja precis, spa!! Hlet sjukt. Eller det var det ju inte,
såg precis ut som en sådär nybyggt spa som man kan tänka sig.
Vi hade det som morsdagspresent, tom presentkort.
Det var jämtlandsinspirerat, med olika upplevelser för
olika miljöer i naturen. Jag gillade dimman över storsjön bäst.
Och grottorna, och en isvak vi doppade oss i några gånger.
Det var skönt, intressant. Får känna kroppen slappna av på riktigt,
musklerna får vila en stund. Och bli hur trött som helst.
Skönt också med ingen tårta, många födelsedagar
just nu så man trycker tårta mest hela tiden. Haha.
Inte mig emot egentligen, älskar grädde for life.
Skitsamma.
Ledig helg efter tre helger på raken. Kommer bli mycket jobb nu.
Känns som att allt går så snabbt nu, måste skriva en tankekarta eller så.
Byyyye.
Twenty One Pilots
jag minns jag såg på mtv ema
och en konsert från italien sändes,
från ett torg kantat med byggnader från medeltiden.
På scenen var två killar som studsade runt.
Inte märkvärdigt, men ändå. Trummor att slå hårt på.
Jag minns att det var något - obekant med dem.
En röst som tvingade till uppmärksamhet.
Sättet han rörde sig på scenen var så välbekant,
men samtidigt med ett uttryck jag aldrig sett förut.
Jag minns att publiken var så hängiven, och jag undrade
över vad jag missat. Ord som skriks ut sådär är inte -
slentrianvalda.
Jag sitter i bilen hem från fjällen och letade efter musik att lyssna på.
Spotify visar den populäraste musiken i långa listor.
Dessa två killar spelades upp i kön, ett kusligt sound som
jag känt att jag missat. Eller nej, ännu bättre, längtat efter.
Ett språk som inget annat - ett uttryck som bara de ägde.
Äger.
Trodde inte att två killar skulle rädda livet på mig.
Flygliv!!
Jag ska resa ner till malmö. Sen väntar världen.
Vem har sagt att du ska gömma dig?
