mittnamninummer

Okej. Allt känns väldigt konsigt och borta just nu. Jag har fortfarande ett stort, gapande hål i handen efter droppen och intravenösen (eller hur det stavas) när jag skriver det här.

Sitter inne på Rum: Rådjuret och blickar ut över storsjöns vatten. Ni hörde rätt. Efter många om och men togs jag tillslut (ÄNTLIGEN) in på sjukhus, och där har jag vistat min tid sen i tisdags eftermiddag.
Uteslutningsmetoden lekte dom med mig medans jag fick regelbunden flytande antibiotika direkt i blodet! Livet här för härligt, tänkte jag när jag krampaktigt tog tag i min ömma moders hand, svettades och slingrades när medicinen var för stark för mina, förvånandsvärt, svaga blodkärl.

Men nuuuuuuuuuuuuuuu får jag snart åka härifrån! Tänka sig, en hel vecka med full time service,(hehe tack mor), utan musik, internet, eller något annat mitt sinne brukar underhålla sig med.

Samtidigt har det varit rätt skönt att blicka ut i intet och känna minuterna gå.

                              Ojustdet! Jag har härmed en förkärlek för att bada och stora valar.

Dagens låt får då bli valsång. 
(min pappa fyllde i att valsång sägs kunna nå över flera oceaner. Dessa valar asså)