mittnamninummer

Jag vill jag vill jag vill verkligen. Och jag måste måste MÅSTE verkligen. Måste.

Måste, ett så kvävande krävande ord. Som sätter gränsen för min vilja och deras måsten.
Där min vilja slutar, tar alla måsten vid. Jag ska vara ärlig, jag känner mig inte ok.
Även fast jag säger att det är lugnt ibland med mina resultat, så är det den sidan som säger att ALLT kommer bli bra som pratar. Det är inte sant. Det fanns faktiskt en tid då jag fick mvg i nästan allt, och jag kände att det man måste, måste man. Enkelt, en bit kaka. Men under den tiden mådde jag också Skit.

Jag antar att det har präglat mig. Min "måste" känsla har avtagit mer och mer, och nu börjar jag faktiskt bli orolig. Är det på grund av att jag är skolless? Inte intresserad av ämnena? Eller bara lat? Jag tror inte det sistnämnda har så mycket att göra med det faktiskt. För jag vet att jag kan! Jag kan vara lika smart, duktig och ambitiösa som de andra som går i min klass. Men nånstans tar det stopp. Du måste, du ska, hör du det? Datum hit och datum dit, tider och möten, olika rum men samma atmosfär.

I slutändad hänger det här väl endå mest på att jag inte riktigt vet vad jag vill. Inte i längden.
Jag vill ha en ny sträng till gitarren! Så jag kan koppla av med gitarren i knät <3