mittnamninummer

herregud jag känner,
att detta smälter in tillslut
att studenten är över
att min student är redan över
och nu vet jag tillslut hur det skulle komma att se ut
.
måste säga, att jag bara grät en gång.
ensam, när jag kom hem på dagen från en extra köttig kväll
jag tror jag sörjde min gymnasietid redan i tvåan
och jag hade redan haft så mycket smärta
så det fanns inte plats för mer längre
.
men det som är helt underbart
och så jobbigt ändå
är att den här sista terminen har varit den bästa på alla år
med vänner och alla man känner
på cuprum och donken, och parker
och lyan och alla pengar man spenderat på skit
och inte ångrat sig ett dugg
.
alla gånger jag åkt med bussen tio mil om dan
och tittat ut och tänkt, ja det här är mitt liv
och det är fan så bra ändå. mer än okej fint.
(fast oftast sov jag bara)
alla man ville lära känna och alla liv man hade velat levt
har kanske försvunnit någonstans där i yran av att
vi tillslut firar tillsammans att vi lever de bästa dagarna i våra liv
och vi märker det inte ens
.
så flyttar jag till norge om mindre än en vecka, och lämnar stan
om mindre än tre dagar. Hör av er snälla, för jag behöver sällskap.