mittnamninummer

snabbupplägg har väl ändå varit lite min grej
eller inlägg kanske det är.
Men ni fattar.
jag sitter hemma och ska ta bussen kvart i fyra för att åka till stan och till mina två systrar. Gå på stan och göra allt jag inte behöver inför flytten imorn, som minst sagt har varit kaotisk. Jag har varit extremt förvirrad, stressad och disorienterad efter dessa tre veckor med konstant festival och jobb.
Resor och packning, allt hamnar huller om buller. Både saker och tankar. Och vetskapen om vart man faktiskt är påväg. Inget klagande här inte, jag har haft veckor jag inte kunnat drömma om. Det är bara... man blir så skadad. Alltså av sprit. Vilket alla vet. Kanske jag borde lära mig en läxa, men ärligt talat frågar jag mig själv bara varför det måste vara så kul??? Med lera, smuts, skräp, camp, tält och musik framför allt.
Måste skärpa mig, fast det kommer jag ju inte göra.

Annars då? Just det, flytten. Imorn, klockan 07:00 åker jag till Piteå och flyttar in i ett hus hundra meter från musikhögskolan jag nu kommer hålla till. Jag har inte många förväntningar, fler drömmar. Och det kanske är farligt, men det är inget jag kommer ändra på heller. Ärligt talat är jag förvånad över att jag ens ska iväg - bara en månad innan var jag säker på att jag skulle stanna i stan.

Och det kommer vara jobbigt att lämna alla underbara människor här, lägenheten jag hade och till och med jobbet på bästa ica maxi. Men plugglivet drar i mig och jag ser jättemycket fram emot det. Kommer vara extremt kul!!! Jobbigt också, men det behöver vi inte ta nu.

Mitt skrivande kanske kommer avstanna helt, och jag har inte fullföljt en hel dikt på flera månader. Därför bad jag min ömma moder att i alla fall rama in diplomet jag fick i slutet av mitt gymnasieår, för att ha något sorts bevis om att också det har funnits i mitt liv.

Har två otroligt fula pass och id kort i bagaget sen senaste dagarna och svinkoppor på det.

Varför mår man ändå så bra?
Vi hörs snart, puzzzzzxzxzxz.