Truckerkeps
Idag har känts som två
Har pluggat teori och matte
Och sen var jag på jumpa.
Så himla kul mmm.
Mamma köpte ny bil så vi cruisade i den
sen tog vägen oss till storsjöteaterns foajé
och Ellen Sundberg hade release spelning!
Imponerad och tagen av hela spelningen.
Det var helt underbart. Det låter som att hon hittar sin röst
för varje ton.
Och en tjej vid vårt bord sa efter, att det skulle va
kul att göra det man tycker är kul i livet
Håller med till 100%
Så jag köpte en truckerkeps
och nu ska jag se supernatural
man måste ta små steg, liksom.
skor
alla omkring mig kommer i par
och jag spanar på en singelbiljett
till ett band jag älskat sen the beginning of time
nä, men att se dem i globen känns inte bara overkligt
utan något jag är skyldig dem efter alla gånger dom spelats i mina lurar
som alltid när man inte kommer i par.
bingewatch
rationaliserar till min fördel
och kollar ohälsosamt mycket på en serie.
Namnet är irrelevant för ärligt talat skäms jag lite.
Men det verkar vara den gemensamma nämnaren för det mesta
inom populärkultur jag konsumerar just nu.
I vilket fall så är det underbart.
jag behöver dig bara en gång; till.
krossar speglar och det enda som finns är igår
din doft gömmer sig kvar på min hud och i mitt slitna hår
connect the dots
det här är en mening utan punkt
om jag läser den varje dag
kanske den kan slå knut på sig själv
och äga sin egna lilla evighet.
om jag läser den varje dag
kanske den kan slå knut på sig själv
och äga sin egna lilla evighet.
bakisfrukost från förra våren. Kass bok.
Go keso mmm.
Överallt
hörrni
imorn ska jag gå till affärn
och leta efter en ny kompis
eller, inte vilken som helst.
Jag ska leta efter en ny gitarr.
är nervös.
Det är fortfarande efter alla
helvetesår det som sätter det varmaste
leendet på mina läppar. Musiken alltså.
Glömt det nästan.
Finaste bästa vän.
Värsta bergochdalbanan
Hallå!
Okej så jag vet att man måste försöka
och försöka igen
men alltså.
Äh, jag vet inte.
Ingenting längre faktiskt.
Och finns det inte en ganska stor frihet i det?
Joorå.
Måste bara planera när jag bestämmer mig för
att veta
och vara villrådig.
Däremellan viljelös.
elation
Den senaste veckan har jag varit helt uppslukad
av en trilogi, Hungerspelen närmare bestämt.
Jag skriver Hungerspelen med stort H,
mitt i en mening inte bara på grund av,
ja, det är ju ett namn.
Men också på grund av vilket intryck berättelsen gav.
Åååååå va braaaaaaaaaa!!! Bara så. Fangirl ni vet.
Snart kommer en film till, och jag har lovat mig själv
att inte se trailern eller castingen innan jag ser det på bioduken.
Kommer vara grymt svårt.
.
Men jag värdesätter effekten av inte veta vad jag kommer uppleva
när jag ser mina egna bilder bli till film.
Vill liksom göra det där och då.
och väntan kommer bli olidligt lång och svår.
flytta och flytta igen
nu befinner jag mig på frösön
i ett hus höörni
eller okej radhus, men aa.
idag har vi åkt de 59 milen som
separerar min hemstad och Piteå.
Det var långt men efter varje mil
blev det lättare att andas.
Och nu kanske det låter som att
jag vantrivts däruppe, men så är icke fallet.
.
Under flera år nu, har jag gått vilse mer och mer
tappat navigeringskorten, snurrat kompassen,
kartan brann upp på nån förfest nånstans.
Jag vet inte riktigt varför allt blev som det blev.
.
om ensammast är starkast
borde jag vara starkare nu
messiah
Hej!
Idag har jag vaknat av blixten, radion, pappa och soluppgången.
Tillslut vaknade jag av mig själv och gick ner och tog en kaffe framför teven.
.
Gick ut på berget (frösöberget dvs)
och vandrade ett tag tills jag inte ville mer
nu har jag suttit i sängen och kollat mailen
tagit en kaffe till
och spanat in vad internet brukar erbjuda en onsdag.
Alltså: typ musik, vänners bloggar, bilder, musik igen och statusuppdateringar.
.
Jag åker snart upp till Piteå igen
för att städa ur min lägenhet,
säga upp den, lämna in min nyckel,
lämna in mitt studiekort och
lämna in min ansökan
om avsägning
alltså avsluta programmet
INTE gå längre, dem tre år som va bestämt.
.
Längtar, känns bra.
Kommer sakna Martina och Sigrun så så mycket.
god only knows.
ni vet stunder då man har svårt att ta beslut
för att man är rädd för konsekvenserna.
ni vet stunder då man har lätt för att ta beslut
för att man tro sig veta konsekvenserna,
för att andra tar besluten åt en.
aa?
precis så.
precis så trodde jag att jag var beredd. Men andra tog beslut åt mig,
och den orsak och verkan som fortfarande värker i hela min kropp
vägrar lämna mig.
Precis så trodde jag att jag var stark nog, för att jag fann mig på en plats
där jag hade slutat kriga mot mig själv, och älska där jag var
och vilka jag omringade mig med.
.
precis så sliter det i kroppen,
att förlora allt på att tro sig veta konsekvenserna.
.
Men vem i hela världen kunde tro att vi skulle svika varandra så.
Vem i hela världen skulle veta hur man byter liv
Vem i hela världen hade redan facit i hand
Att älska dig var det bästa,
men mest sämsta jag gjort.
En dag till
Hej igen!
igår var fint
fast överraskande mest
jag slutade jobbet och gjorde iordning mig hemma och hjälpte mamma med maten
någonstans däremellan togs det en eller annan lur.
Sen gick jag och köpte folle. Mmmmm ÖL!!
Träffade ida och alla i parken, sånt där man lever lite längre för.
Följde med ninnie och kompisar genom stan och det började skymma men det var okej för det var så varmt.
fick ha på mig finklänningen!!!!
.
Efter många om och men hittar vi tillslut vännerna på stråket.
Ni vet dom man alltid går flera steg längre för.
Och jag vet inte, bara himla fina.
Tycker om stråket men ibland vet jag inte vad det gör med mig.
Jag vill göra bra beslut av dom rätta anledningarna.
Men ibland blir rätt och fel lite mer som leva eller dö och karusellen fortsätter spinna och skimrar i storsjöns vatten jag förälskar mig i.
berätta sånt du aldrig litar på
och sen spelar jag en full concert video med john mayer
den mannen dock.
får en alltid på bättre humör.
just nu lyckades han få luften som ligger vid ytan
att flyta och lyfta i takt med sommarhimmelen.
Akta rygg
Okej så jag tog på mig nya kläder som redan luktar svett av sommarvärmen
klev ut genom dörren och försökte, jag lovar, verkligen, försökte, gå ifrån allt som jagar och hinna ikapp nån sorts framtid eller iaf en liten stund av nu.
Men mina steg har aldrig varit självsäkra, än mindre vetat hur det känns att gå i egna skor.
För vänta alltså jag trodde att man behövde ju bara hålla huvudet högt, inte ha något i ryggen att hålla tillbaks.
Vart finns självkänslan? Vad är det ens? Har inte en jävla aning för den finns inte i mig.
Och jag faller, jag har störtat svindlande långsamt rakt in i min egen storm.
Jag måste ge tillbaka, its all a circle eller nåt
men det finns inget kvar,
och för första gången tvivlar jag på att bygga upp mig igen.
Nästa gång jag kliver ut genom dörren tar jag bakgatan till mitt gömda sista hopp,
syns kanske sen.
två steg tillbaka, nollpunkten
jag har bärt på en känsla
sen jag kom hem.
kan inte andas, desperationen tvingar mig ut
till gränsen där stormens öga stirrar blint
.
i andras, nej i allas, ögon är jag en parentes
av en historia som för längesen är bortglömd
nergrävd i jorden som jag fortfarande brukar.
Men jag får fortfarande inte luft.
Vem ser mer än vad jag var?
vem ser det jag vill va?
det verkar som det enda jag reflekterar
är ett förflutet.
Hur mycket syre får plats i en parentes?
Ägande som ett anspråk
Jag vaknade imorse och ba förbannade allt
jag vill inte godta det jag ärvt
mitt sätt är en förbannelse
och viljan är ofta en förtärande brand i mitt bröst.
förnekar att jag är såhär.
.
Vill avsäga mig rätten till känslor
och ska ansöka om livstidsförbrukning
av rationalitetspiller.
.
Sen spelar min högtalare fina låtar:
att ge efter är som att andas eld
livsviktigt och farligt som fan.
ligger redan på den hårda marken men försöker flyga.
Bygger vingar av substitut men du är vinden som ska göra himlen till min.
Färdanvisningar
Jag har lyssnat på inget mindre än:
Daughtry - Home
kanske sisådär 6493 gånger ikväll.
Sneglat på min jämtlandskarta
medan jag besvarat instuderingsfrågor.
.
längtar så fruktansvärt mycket hem
känner hur hjärtat sväller när jag tänker på det.
Men det gör också att den tid som är kvar här
blir extra sockersöt.
Jag har hittat vänner jag inte trodde fanns.
jag har hittat tålamod och förståelse.
Jag har funnit mig själv på platser jag inte trodde att mina vägar skulle bära till.
.
Man tror att man bor norrland i Östersund
men ljuset här skiner genom hela natten
horisonten försvinner nästan inte.
Jag kanske kan hänga mitt hopp som ett rep runt solstrimmorna
jag tar tag i det när solen lyfter
och det är åter gryning.
I got 9,9 problems
Hallå!
Jag dricker kaffe och ska snart till skolan
men det har aldrig varit jobbigare att kliva upp än imorse
så otroligt förkyld
och min röst är nästan helt borta!!
Jag brukar liksom aldrig bli hes egentligen.
.
I alla fall.
Det var val igår och jag har ett grönt hjärta
så glad för miljöpartiet.
som språkröret sa "...Visst, det finns rasism. Men vi vill nåt annat."
och det visar inte minst F! på.
hejdååååå
