skillnaden mellan däggdjur och fri vilja ligger mellan en och ett.
radera allt innehåll och inställningar.
återställ alla inställningar
återställ integritetsskydd
svårt att bestämma sig
Ingen blir någonsin som dig om du inte heller vill va som dig själv.
jag ser hela tiden
på tv och på bild
hur alla ska va så starka
och göra som dem vill.
Vi ska vara stolta
och slåss
för den plats som tilldelats oss.
Gärna stå upp
för sina tankar,
och vilja visa sin kropp.
Men hela jag är en censur,
borde låsas in i bur.
Jag gör allt det man inte ska.
Min enda vilja är att kunna
orka
stå upp och slåss.
För min kropp, för min tanke,
hopp.
Jag ser hela tiden
på tv och på bild
inget blir någonsin som man vill.
Redan försvunnen.
Im the stretch.
Streched out
the stretch of beach,
stretch of street.
Stretch of light;
in nowhere woods.
Stretch my hands
so I can feel warmth
in empty palms.
Im the stretch.
Stretched out.
If I reach further
maybe I'll go away.
Stretch of land.
Stretch my roots
through palm of hand
maybe I'll find peace.
materiell nog.
Bär tunga kläder skräddarsydda;
smiter runt axlarna
och rinner ner
för armar och ben.
särade läppar glossar
och fransarna vilar,
mot starka kindben lutande från.
Objektivet.
knyter näven runt mitt nya koncept,
jag kommer alltid att vara komplett.
Räkna ner så hoppar jag.
tror du först kan möta min blick
när jag äntligen gjort dig besviken.
äntligen äntligen äntligen,
väntan gjorde sönder mig.
och jag gör sönder mig än.
Former/Future lover.
Kanske kan jag - känna dina händer på mig.
Utan att känna skam.
Kanske kan - dina fingrar spela på min ryggrad.
Tillslut faller jag. In i din famn.
Och min kropp har aldrig passat bättre till nån.
Definitelymaybe/probablyno
Jag undrar vad som händer när jag struntar i,
hur tomt det ekar mellan mina revben.
Stryker tändstickor mot blodådror.
Jag undrar om jag skulle strunta i
om jag sprängs.
ljudisolerat
jag försöker förankra mig i
strömmen av orsak och verkan.
kanske denna gång var det menat att vara,
kanske denna gång kan jag lita på
tiden inte bara består av slumpen.
mina ankare får inget fäste
i en allt starkare ström, blir till forsar
av förbrukade löften, förhoppningar, drömmar
att bli sig själv igen
binder sig som rep runt min bröstkorg
det blir svårt att andas och se
mina fingrar blöder och
det är som att säga att du ska möta rädslan
när det är det enda jag är.
bärande vägg
hur jobbar man på sig själv
som ett byggprojekt
ett redan bekräftat problem
inget mer
aldrig mer än det
Dammen
Jag låter tankarna bli till vattenfall.
De får falla sönder tunga stenar,
och fylla min bröstkorg varm.
Vattnet svämmar över i munnen.
Längtar efter att forsa
nya språk över min tunga.
-
som om jag inte visste
vart jag ville
men låter vatten fylla mig till bristningsgränsen
du har aldrig varit vid gränsen
du var min gräns.
jag vill kliva över
det är över,
vatten, kraften, bubblar
blir en geiser
du blir som gamla grejer
ett ont
tills det inte finns mer
som svaret fanns för längesen,
det var bara beslutet som gömde sig
i marginalerna av den där låten,
eller på sidan av trottoaren jag stirrat på
glömt det fanns en anna väg att gå
den jag inte tagit än.
helt ovetandes.
jag vill lära mig nya språk
låta orden ramla, tumla över min tunga
vi var för unga.
Positiv riktning, odefinierat.
Om jag skulle skriva ut åren som
en funktion av y
skulle parabeln vara oregelbunden
som frekvensomfånget av brus
det finns ingen definition, ett >definitivt< intervall.
vissa dagar, som denna, känns riktningen
helt åt helvete
paniken snörar sig runt halsen
och jag önskade så, att jag fick slippa tårarna bränna
under ögonlocken
men, funktionen ger inga nollställen.
År av fjärdegradspolynom.
Det jag försöker fråga är,
hur länge till det kommer vara såhär.
stressmoment
andas in svettpärlor från överläppen.
blinkar hårt för att se bättre än tunnelseendet jag har.
Vill skaka på huvudet som,
djuren på savannen.
Envist, få bort flugorna nån gång.
Dom flyger undan men sitter samtidigt kvar.
bröd
rullade nerför kullen med gräs
och bromsade för hårt
föll på backen med packningen
och eftersvettades från timmen på gymmet.
snörade på mig skorna med stöd av bänken
tippade åt sidan
drog efter andan och fattade balansen igen.
svimmande nära.
.
vilket fall
köpte böcker idag
present till mig själv thank you very much.
luta sig mot
lyssnar på rihanna - take a bow.
jag har alltid gillat den i smyg, rihanna i kort hår och r&b beats.
det har regnat hela dagen och jag har trotsat det
erkänner mig besegrad när jag redan nu känner av förkylning.
Ska koka hett te med ingefära. Fan bästa.
Igår drack jag öl med vänner.
Det var väldigt mysigt. Men ovant.
Den här säsongen har varit omtumlande, berikande,
förändring har varit påväg.
Det har kommit till den punkt då jag vågat
stå för den person jag vill bli.
Alkoholen rinner av mig, och jag vill inte besöka den mer.
Får skavsår av ovanan i att inte kunna skydda mig i en annan identitet.
Och jag fick ta till lite mod för att våga säga vart jag stod.
(här finns plats för 879352 känslor och en kork som aldrig öppnas igen)
Mållös, hutlöst, slut.
jag har loggat in flera gånger
tryck på "skriv"
men det har varit lika vitt ändå.
Jag vet inte om det beror på
behovet av ett annat format,
eller att jag har så mycket inspiration.
kanske jag låter spydig
eller helt enkelt slut.
tror jag är en del av båda.
Därav lika vitt ändå.
for the love of music
faller pladask för känslan som vinner mer och mer plats
i mitt trånga bröst.
lossar på knutorna, till rytmen av musiken.
kartlägger framtiden
med språket det bär på
bär livet på krökta axlar
framåt
21
Mätt på tacopaj med bönor och typ halva sveriges ostlager.
ska kolla supernatural, men väntar fortfarande på säsongsavslutningen.
lyssnar på hunter hayes. så jävla kär i honom. man ba plz marry me.
eller ja, musik och känsla är det väl.
tänka sig att country skulle va nåt.
Två ben
ber om ursäket flera gånger om dagen.
men jag tränar
tränar varje dag
på att lära mig nya vanor,
och att inte be om ursäkt längre.
För musiken jag gillar som inte ber om ursäkt för sig själv
vill jag kunna be om en plats i världen
som bara är min.
Det här utrymmet många tar förgivet
stammar jag mig in i
snubblar och tappar mig själv.
Men jag vill inte be om ursäkt längre,
för sättet jag har en plats på jorden.
Och nästa gång jag tappar balansen
behöver jag inte längre tappa mig själv.
Klippa klistra
Jag kan slås av min naivitet
Hörselskadad ser jag på
Alla talar ett annat språk.
Och jag faller mellan sprickorna
Denna missledda produktivitet
Rastlöshet
Slits mellan viljan
Att ta över scenen
Eller gömma mig helt.
Eftersänt
Pinnar bilder och hoppas att du ser
Vilka platser jag vill va på om du skulle vara med
Men precis som mitt liv med dig
Är projektioner istället för verklighet
Finns mina dagdrömmar
Bara i ett väl förslutet paket
