Fruset slask i uppförsbacke

Ibland är man på en fest som inte älskar oss
som tranströmer säger
nej men ungefär så
.
igår slutade med att jag försökte skriva texter
efter ett samtal med min boy
i lurarna hade jag martinas älskling mac miller
i tankarna hade jag en hel massa annat
.
typ som hur det känns att inte känna till,
längre.
eller hur man inte känner igen sig själv.
hur luften blir tunn, hur väggarna krymper
när inte ens minnena kan hålla sina löften
.
det handlar inte om hur långt bort ni är
eller hur hjärteroten vrider sig av saknad
.
när saknaden ersätts av tomhet,
hur jag snart inte kommer ihåg er mer.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0