Släck inte elden, är du snäll.
Jag är så mycket vid liv
Det river sönder inuti
Blir en spricka i rum och tid
Vill ge hela mig och lite till
Till döden så jag äntligen får frid
Mina tankar går till dig
Var dag och var kväll
Ibland skrämmer du mig
Kliver rakt in i vardagen
Utan förvarning sådär
Genomborrande svårt
När du beter dig såhär
Så jag stapplar fram
Känns som jag vill stamma
Eller skrika till
Du spränger hål i mig
Som är svåra att täppa till
Vill visa konstellationerna
Vi skapat med varandra
Ibland är jag stolt
Och berättar för att jag vill
Men du är duktig på att
Skapa skuggor när ljuset slår till
Jag borde älska dig
För alla hinder du lagt
Som pussel utan verklighetskontakt
Kreativiteten i ditt sinne
Får mig att tappa andan
Och jag kippar efter luft
Famlar efter armar
Starkare än så
Kanske man är mindre rädd
När kriget utkämpas
Av två.
Kommentarer
Trackback
