kroppspråk

jag är rädd
rädd för mig 
andas långsamt
men kan inte hålla i ting
dom faller bara omkring
tror att - jag slutar där ni börjar
och jag går bara runt i ring
 
jag är rädd att min rädsla
och frustration
blir tolkad som en reaktion
på saker som inte är jag
när det är mitt hjärta som bankar
vill ut, skriker på mig:
du ska fan i mig vara rädd för mig
 
och jag klarar inte pressen
som om hjärtat redan har stannat
någonstans i den förväxta kontexten
 
det sväller och spränger
kommer ut fel när jag inte kan
täppa till vad jag tänker
 
så jag dansar
 
svetten rinner
jag får sträcka mina armar
röra mina ben
utanför den bur jag annars 
ser 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0